Fotopodden – Intervju med Vegafoto

Fotopodden – Podcast om foto drivs av fotograferna Gordon Andersson och Tobias Björkgren. I senaste podcasten blev jag intervjuad under ca 60 minuter.

iPhone snapshot: Vega / Behind The Scenes. Min setup inför Skype-intervjun till podcasten.

Med dessa raderna presenteras Vegafoto:

”Vegafoto eller Michael Jönsson som han egentligen heter, är fotografen som gått från att studerat frisörlinje via en lång karriär som DJ till att satsa helhjärtat på fotografin. Hör när vi pratar med Michael som hela tiden söker efter utmaningar.
För att veta med om Michael gå in på http://vegafoto.se”

Sätt på en hink kaffe, luta er tillbaka och lyssna gärna på podcasten här eller klicka på play nedan.

//Vega

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Fick ett mail från fotoelev under kvällen som besvarades ”spontant skjutet från höften”. Tänkte det kunde vara en kul grejj att dela med mig av frågor/svar till er bloggläsare.

* Ligger det mycket planering bakom en fotografering?
Vårt arbetsteam tar fram moodboard och storyboard. Utgår oftast från en viss trend/tema.
Därefter väljs outfits, modell, locations. Generellt känns det som att ju mer välplanerat desto större chans till lyckade bilder.

* Är det många involverade? och i så fall vad har alla för arbetsuppgifter?
Fotograf (plåtning och övergripande ”ansvar”), makeupartist (makeup/smink), hårstylist (hårstyling), stylist (tar fram outfits/kläder), fotoassistent (1-2 st) (min högra hand med allt som berör foto).

* Vad använder du för utrustning när du fotar mode? Är det någon speciell just för den genren?
Jag använder Canon 5D Mark II med tillhörande L-optik 24-70, 85 och 135 mm. Profoto 600R, beautydish, softbox, zoomreflektor samt diffusionsskärm/reflexskärm.

* Är det mer studiofotografering än utomhus?
Säkert 90 % av modeplåtningarna plåtas utomhus/inomhus. 10% studio. Jag trivs helt enkelt inte i studio.

* Finns det någon speciell känsla man är ute efter? Alltså är det något som är speciellt just för mode/fashion fotograferingar? poser/ljus/känsla/kläder/smink?
Trenden är det viktigaste och jag utgår från den. Känslan är väldigt viktig för det skall finnas en genomtänkt ”hinna” över en bildserie. Detta är något jag själv övar mkt på. Där kommer moodboards/storyboards in i bilden.

….Namn Jonathan Johansson
….Född 1981
….Bor Hamburgsund/Lerum
….Arbete Utvecklar kamerasystem för produktionskontroll
.....E-post turbojonte@yahoo.se

Berätta lite för blogg läsarna vem du är…
Uppväxt i Hamburgsund i Bohuslän. Jobbar och bor i Lerum utanför Göteborg på veckorna, helgerna avnjutes i Hamburgsund. Har sedan tidiga tonåren varit mycket datorintresserad, men i stället för datorspel haft ett stort intresse för kreativt användade som t.ex. grafik och layout, och fotointresset är en vidaretveckling utav detta.

Foto: Jonathan Johansson / Hamburgsund (Förstora – Klicka på bilden)

Hur uppstod ditt fotointresse?
Fotointresset tog fart för ca. 5 år sedan när en kompis berättade att han beställt en EOS 350D. Jag hade haft funderingar på att köpa en kamera också så jag slog till på en likadan. Insåg snart att fotografering var väldigt roligt och kreativt samtidigt som jag började se naturen med nya ögon. Tittar man på mina bilder på Fotosidan.se så kan man se hur mitt bildseende utvecklats genom åren. Idag fotograferar jag nästan uteslutande natur och gärna i mina hemtrakter i Bohuslän.

Hur ser en typisk dag ut när du naturfotograferar?
Det är sällan jag åker på planerad fotoutflykt under en heldag just för att jag har bott nära några utav Bohusläns vackraste naturreservat. Flertalet utav mina bilder är tagna i ren panik! Jag har suttit hemma och sett det perfekta ljuset med tillhörande moln genom förnstret och kastat mig i bilen och åkt till närliggande naturreservat som t.ex. Valön utanför Hamburgsund. Under de åren som jag jobbade nattskift i Bohuslän kunde jag stanna till under gryningen och få se dygnets finaste ljus för min naturfotografering.

Foto: Jonathan Johansson / Valön

Berätta lite om Bohusläns skärgård…
Som Bohusläning har alltid närheten till havet och kustlandskap varit en stor och viktig del i min livsstil. Sedan barnsben har jag varit ute med morfar på sjön och lekt på kobbar och skär.
Du och jag pratade lite om att man kan bli ”hemmablind”, jag är helt övertygad om att fotograferingen har gjort att jag fortfarande ser och uppskattar vårt vackra Bohuslän. För mig har alltid den genuina arkitekturen och den äldre generationen varit mitt Bohuslän.

Tyvärr är det inte bara sommar och sol. Utvecklingen i Bohuslän och våra mindre samhällen längs med kusterna har tagit en tråkig vändning i.o.m. den kraftiga turismen under sommarmånaderna. Hus och sjöbodar köps för stora summor pengar och nyttjas som fritidsboende, kvar finns inget för den yngre befolkningen som är uppväxt här och vill bilda familj och hålla samhället levande året runt. Man kan undra varför det inte är mer turister vintertid då isen och snön skapar ett nytt vackert landskap!

Foto: Jonathan Johansson / Hunnebostrand

Berätta lite om din retuschering…
Jag fotograferar i RAW och använder Adobe Camera Raw. Efterbehandlingen görs i Photoshop CS3, där ett normalt arbetsflöde kan se ut så här:
Shadow/Highlight, nivåer/kurvor, color balance, unsharp mask för lokal kontrast ökning. Använder en plug-in som heter PTLens för korrigering utav distorsion.
Det kan inte ha undgått någon som har sett mina bilder att jag gillar bilder med mycket färg, så att dra lite i färgmättnadsreglaget är jag inte rädd för.
Alla bilder säkerhetskopieras till min systers NAS för att ha mina bilder utanför hemmet.

Foto: VEGA / Retusch: Jonathan Johansson

Utrustning/teknik
Min huvudsakliga utrustning är:

Canon 40D
EF-S 10-22 är favoritobjektivet.
EF 70-200 f/2,8 IS
EF 50 f/1,4
B&W Polfilter
Cokin avtonade gråfilter
Manfrotto stativ

Stipendium
Fick Tanums kommuns kulturstipendie för 2007 med motiveringen: ”Jonathan Johansson har under många år dokumenterat norra Bohuslän i fotografier, och inte vilka bilder som helst, utan bilder med ett starkt personligt uttryck, tekniskt kunnande och engagemang. Hans bilder har visats på olika utställningar, bland annat på Galleri Ranrike 2006, och kommunen anlitade honom för sitt julkort samma år.

Utställning
Mina utställningar ses under sommarperioden i olika samhällen i Bohuslän. Har ni vägarna förbi Bovallstrand är ni välkommna till Faltins Magasin på torget den 3 – 9 juli.

Avslutningsvis
Tack till Michael som jag först lärde känna via Fotosidan.se. Kul initiativ med retusch utmaningen på din blogg!
Tack också till alla bloggläsare där ute för ni tog er tid och läste ända hit! :-)

/Jonathan

Vill tacka för ditt fina retuschjobb och ha det riktigt bra Jonathan!
//Vega

….Namn Anders Frantz
….Född 1975
….Bor Landvetter
….Arbete Utveckling av mobila navigationstjänster.
….E-post anders@frantzphoto.se

Under Februari månad hade vi en blogg-undersökning och Anders Frantz lottades som vinnare. Valde göra porträtt på Anders som nu efterbehandlats.

Foto: VEGA
Modell: Anders Frantz
Utrustning: Canon EOS 5D Mark II / Canon EF 70-200mm f/4L IS USM (135mm)

Förstora – Klicka på bilden.

Hej Anders!
Först vill jag tacka för en riktigt trevlig kväll under våran fotografering här i Slottskogen, Göteborg. Inte varje dag man får fotografera en fotograf, men det gick ju som en dans på Brännö Brygga :)

Stort tack själv Michael! Det är inte ofta jag befinner mig på denna sidan kameran och även om det kändes väldigt ovant så var det roligt och avslappnat.

Nu när vi publicerar bilderna på dig passar vi på med en intervju. Berätta lite för blogg läsarna vem du är….

Jag heter Anders Frantz. Smålänning från början, men sedan 1994 bosatt i Göteborg. Sedan 1,5 år tillbaka bor jag i villa med fru och 2 barn (dock ingen vovve…). Arbetar heltid med utveckling av mobila navigationstjänster, men fotograferat mer eller mindre aktivt i snart 20 år och försöker få så mycket tid till det som möjligt. Jag hade planer på att satsa på foto på heltid för något år sedan. Beslutade att låta det vara mer av en hobby och kunna ha kvar lyxen att bara plåta det som jag själv vill.

Foto: Anders Frantz / Modell: Claudia Wutkowska

Vad har du för huvudsaklig inriktning på din fotografering?

Människor.
Jag har alltid haft svårt att sätta en etikett på mina bilder. Jag är ute efter en viss avskalad känsla som oftast infinner sig automatiskt i mötet med modellen. Enkelhet och ärlighet är något jag eftersträvar i mina bilder.

Var hämtar du inspiration o influens till din fotografering?

Jag har alltid inspirerats av musikrelaterade bilder. Skivomslag och annan typ av promotion-material. Det är något speciellt med att försöka sammanfatta en artist/person och ett sound på bara ett par bildrutor. På sistone har jag inspirerats mer och mer av dokumentära bilder.

Foto: Anders Frantz / Modell: Linda Sandblom

Jag åker mycket buss i min vardag och betraktar då världen lite utifrån, ungefär på samma sätt som genom en kamerasökare. Jag hittar ofta nya ideer under dessa resor, alltså bara genom att betrakta andra människor i vardagen.
På sistone har jag även börjat inspireras av bilder av mer dokumentär karaktär, olika sorters tidsdokument, bilder som visar på olika sorters utveckling/förändring eller ex åldrande.

Stort Tack Anders för en riktigt trevlig fotografering och intervju!

//VEGA

….Namn Pierre Persson
….Född 1986
….Bor Stockholm
….Arbete Frilans fotoassistent och retuschör.
….E-post pierre.persson@gmx.com

Har sedan en tid velat göra intervju med frilans fotoassistent och retuschör. Personligen tycker jag att det inte kunde bli mer intressant än med Pierre Persson som är en framgångsrik fotoassistent och retuschör. Hoppas ni får en intressant blogg läsning!

Berätta lite för blogg läsarna vem du är….

- Mitt namn är Pierre Persson, 22 år och bor i Stockholm sedan cirka två år tillbaka.
Till Stockholm kom jag då jag fick jobbet som fotoassistent åt fem fotografer på Citat Digitized. Där plåtade vi bland annat för H&M, Lindex, Åhléns och Tiger. Efter ett halvår på Digitized sökte jag till Carlo Bosco’s ”School of Fashion Photography Stockholm” och kom in. Jag var då en utav nio elever under tre månader.
På workshopen lärde jag mig mycket om hur branchen funkar inom modefoto. Vi fick planera, och fotografera egna fotosessioner tillsammans med stylister, make och hår. Och vi hade även ett och annat samarbete med Bergh’s AD elever. Under workshopen hade vi även flera spännande föreläsare.

Tre månader senare var det dags att ge sig ut och stå på egna ben. Jag fick då tipset om att fotograf Marcus Ohlsson på Lundlund eventuellt sökte en fast assistent. Jag skrev ett mail, och några veckor senare var det dags för intervju, provjobb, och ytterligare en intervju. Hos Marcus har jag nu jobbat som assistent och retuschör i ganska exakt ett år till för cirka tre veckor sedan då jag slutade.

Nu har jag startat egen firma och jobbar som frilans fotoassistent samt retuschör.

Foto/Källa: Marcus Ohlsson/LUNDLUND

Hur kom du in i yrket fotoassistent?

- Jag har mer eller mindre sedan födseln varit intresserad av media, och speciellt foto. När det var dags att söka in till gymnasiet var det ingen tvekan om vilket program jag skulle söka till.
Det blev ett specialutformat medieprogram i Älmhult, vilket innebar att jag var tvungen att pendla varje dag mellan min hemort Olofström och skolan i Älmhult. I slutet av tvåan tog jag beslutet att flytta till en studentbostad. På gymnasiet läste jag Foto A, B och C samt rörlig bild. Jag hade även praktik hos Freddy Billqvist i Lund, det var hos honom jag blev bombsäker på att fotograf var yrket jag skulle satsa på.

Dagen efter studenten började jag jobba som kock på Rasta i Kalmar. Jag jobbade där i cirka ett halvår tills det var dags för mig att göra militärtjänstgöring, vilken jag gjorde på AMF1 på Berga i Stockholm. Under lumpen hade jag ett extra uppdrag som plutonsfotograf.

Efter muck flyttade jag hem till min mamma. Det var egentligen meningen att jag skulle fortsätta att jobba som kock, eftersom även matlagning är och var ett stort intresse. Men så en kväll satt jag hemma framför datorn och halkade in på en annonsmarknad för fotografer. Hittade ett assistentjobb som jag tyckte verkade intressant. Skrev ett mail på ett par minuter och skickade iväg. Morgonen efter ringde telefonen och dem ville ha upp mig på intervju. Jag fick sedan provjobba, och efter det fick jag jobbet på Citat Digitized som fotoassistent.

Vilka fotografer har du assisterat genom åren och hur såg en typisk arbetsdag ut vid en modefotografering?

- Jag har assisterat bland andra Marcus Ohlsson, Peter Gehrke, Andreas Öhlund och Tobias Lundkvist.

En typisk modefotograferingsdag startar alltid med en stadig frukost. Efter det åker man till studion. Beroende på om det är reklam eller redaktionellt kan man ha riggat ljuset dagen innan själva fotograferingen. Detta beror på om kunden har bokat in en ljussättningsdag.

Annars har jag som 1a assistent och fotografen kommit överens om vilket slags ljus vi ska använda, och hur vi skall rigga det. Jag talar då om för de övriga assistenterna, oftast en 2a och möjligen 2 stycken studioassistenter om vad som ska göras, så riggar vi ljuset ihop medan fotografen mer kan koncentrera sig på att vara social med kund, och planera dagen med AD, stylister hår och make.

Efter många timmars väntan på att modellen ska bli redo sätter vi igång med att plåta. Man försöker alltid ”smälla” av så många bilder som möjligt innan lunch så blir det lite mer optimistisk stämning bland folket i teamet, och det blir mer lättjobbat.

Foto/Källa: Marcus Ohlsson/LUNDLUND

Man jobbar ofta sena kvällar, eftersom kunden alltid vill få så mycket gjort som mjöligt på så kort tid som möjligt. Plåtar man bara en dag avslutar man dagen med att rigga ner all utrustning, och sedan följer en god middag med alla som varit med i produktionen.

Som fotoassistent under en fotografering kan man få göra många olika sorters uppgifter. Man kan antingen vara digitalassistent, vilken ser till att alla filer kommer in till datorn. Kontrollerar inställningar, till exempel exponering och vitbalans.

Man kan även vara en mer övergripande assistent som mer har hand om själva ljuset. Till exempel är det en del fotografer som kör ”handhållet ljus”, vilket innebär att assistenten håller i lampan/blixten och följer modellen i honom, eller hennes rörelser och sätter ett snyggt ljus för varje bild som tas. Övning ger färdighet!

Hur ser du på det att flertalet av våra framgångsrika fotografer har börjat sin karriär som fotoassistenter?

- Om man vill bli en duktig fotograf tror jag att det bästa sättet att börja sin karriär med är att börja som fast assistent hos någon fotograf man tycker är duktig, och vars stil man gillar. Det är ett väldigt tungt jobb både psykiskt och fysiskt. Man jobbar ofta sena kvällar, 7 dagar i veckan och så reser man mycket, vilket frestar på kroppen efter ett tag.

Självklart beror detta mycket hos vilken fotograf man hamnar. Efter några år som fast assistent kan man ta steget ut och stå på egna ben som frilansasisstent. Man har då mer tid över till att börja bygga på sin egen portfolio, samtidigt som man assisterar för att få in pengar.

Känner du dig snart mogen för en kommande karriär som modefotograf?

- Nu har jag egentligen bara assisterat fast hos Marcus i ett år, och tycker själv att ytterligare ett par års fast assisterande skulle vara det ultimata. Jag har förhoppningar på att snart börja som fast assistent igen, trots att det är frestande att fortsätta som frilansassistent eftersom det ligger mer pengar i det.
Som fast assistent har man oftast en ganska låg månadslön, men som frilansassistent tar man betalt per dag.

En sak jag inte tänkte ta upp på i denna intervju men som är för intressant att låta bli…. är ditt arbete som retuschör. Jag har sett din retusch på t.ex. Marcus Ohlsson bilder. Först måste jag säga att jag beundrar ditt hantverk…Det måste varit otroligt positivt för bildens slutresultat att du arbetat som Marcus fotoassistent samt retuschör. Personligen ser jag det som den ultimata lösningen.

- Jag kan inte göra annat än och hålla med. Jag har haft ett otroligt roligt och lärorikt år med Marcus. Han är en otroligt inspirerande person att jobba med, dessutom är han förbaskat trevlig!

Berätta lite om din retusch i en modebild.

- Under själva fotograferingen gör Marcus skisser på ett urval utav bilderna. När vi sedan kommer hem till kontoret och slutligen valt finalbilderna plockar jag fram skisserna och råfilerna. Jag framkallar filerna och matchar tonerna med Marcus skisser. Jag gör sedan den grova retuschen, det vill säga hudretusch, montage osv. När jag sedan är klar, sätter Marcus finaltonen och matchar alla bilder med varandra.

Marcus är inte bara en riktigt skicklig fotograf, han är även otroligt petig med sina toner och slutresultatet. Antagligen är det därför han är en utav Sveriges just nu absolut hetaste fotograf både i och utanför Sveriges gränser.

Avslutningsvis, har du något tips/råd till unga fotografer rörande utbildning på fotoskola alternativt arbeta några år som fotoassistent?

- Bästa tipset är nog att fotografera så mycket som möjligt. I och med dagens teknik har mer eller mindre alla en egen digital systemkamera. Plugga gärna foto på gymnasiet, praktisera och känn efter om det är något man verkligen vill göra. När man tagit beslutet bör man vässa armbågarna och börja kämpa. Det finns väldigt många som drömmer om att bli fotograf idag, men efterfrågan är väldigt låg. Det är inte många som förstår hur tufft det är på vägen till att bli fotograf.

Ett annat bra tips är att man försöker bli väldigt duktig på bildbearbetning. När man börjar att jobba som fotograf har man inte råd att lämna bort retuschen till någon annan. Då är det bra att ha tillräckligt med kunskap att kunna göra det själv, helt gratis. Det är även viktigt att lära sig teknik och grunderna i foto såklart. Man ska även försöka skaffa sig ett så stort nätverk som möjligt med folk som man kan jobba tillsammans med.

Våga göra testfotograferingar och testa dig fram! Och slutligen är hetaste tipset som redan sagt att, jobba som fotoassistent.

Vill tacka Pierre Persson för en intressant intervju! Kika gärna in på bloggen igen för kommande intervjuer  med t.ex. Karolina Henke.

//VEGA

….Namn Liza Berggren
….Född 1988
….Bor Göteborg
….Arbete Yrkesmodell
….Webbplats www.avenuemodeller.se/LizaB

Hej Liza!

Med tanke på att jag plåtat dig vid några tillfällen och tycker du är väldigt professionell och trevlig vill jag passa på att göra en liten intervju med dig. Tänkte vi kunde prata lite om ditt modell yrke…..

Hur är det att arbeta som modell på heltid?

- Den frågan får jag ofta och den är ganska svår att svara på. Det var väl lite (som hos de flesta småflickor) en dröm man fantiserade om som liten. Slutligen blev denna drömmen förvånansvärt till verklighet för mig, men jag märkte ganska fort att yrket inte alls var detsamma som jag hade fantiserat om.

Att vara modell är egentligen som vilket affärsyrke som helst, bara det att man säljer ”sig själv” istället för något annat. Självklart är det roligt att vara modell! Man blir världsvan då man reser runt och ser massor med nya unika platser, träffar på olika kulturer och träffar vänner runtom i hela världen. Man får möjlighet till att utveckla och marknadsföra sig själv.

Hur långt jag vill gå ligger mestadels i mina egna händer, jag får ta mitt eget ansvar och det tycker jag personligen är både spännande, roligt och nyttigt. Säger jag att jag inte gillar att synas så ljuger jag. Att synas är själva ”målet” med modellandet så att gilla se sig själv i tidningar, på TV och kommersiellt över huvudtaget är någonting man verkligen måste tycka om, annars är det kört!

När och hur blev du modell?

- När jag var 16 år sökte jag till Supermodel Of The World (en modelltävling för blivande modeller). Jag kom tvåa i delfinalen i Göteborg och gick till Sverigefinalen. Där gick det dock inget bra alls och sagan var gott som slut dagen efter finalen men jag kom på att detta verkligen var något jag ville göra så jag sökte till en agentur här i Göteborg som tog emot mig.

Jag jobbade lite här och däri Sverige, några små skitjobb hit och dit men sedan tröttnade jag eftersom agenturen inte visade något som helst intresse för mig. Det var ungefär för 2 år sedan jag bytte till Avenue Modeller som verkade mycket mer intresserade och jag fick endel bra jobb till att börja med här hemma. Så man kan säga att jag började när jag var 16 men för 2 år sedan när jag bytte började jag jobba mer seriöst och nu ca 1 år tillbaka har det varit mitt heltidsjobb.

Vilken var din första modellresa och vart har du mer jobbat i världen?

- Min första resa var till Milano. Jag åkte dit bara några månader efter att jag hade gått med i Avenue Modeller. Jag stannade kvar i ca 3 och en halv månad, sedan blev jag sjuk och fick åka hem över jul, nyår. Resan därefter begicks till Paris och det är där jag har varit som mest i efterhand. Förutom Paris och Milano så har jag jobbat endel i Grekland, Spanien, England och Tyskland.

Foto: Liza Berggren

Vad är det bästa (och det sämsta) med att vara modell?

- Som jag skrev innan är det bästa att man får resa så mycket och se nya platser som man annars kanske inte skulle få se. Man blir världsvan och är tvungen till att marknadsföra och ta hand om sig själv vilket är bra och nyttigt.

För något år sedan satte jag vissa mål på vad jag skulle uppnå innan jag lägger av (tex göra si och så många cover, minst en kampanj och två reklamfilmer). Att sedan nå dessa målen är det allra roligaste av allt! Självklart ska jag inte undvika att ta upp när pengarna trillar in. Ett kvitto på att man har tjänat någonting på det man gör och att det kanske är värt någonting ändå.

Det sämsta med modellandet är att man ständigt blir kritiserad för såna saker som man inte kan rå för. Främst hur man ser ut såklart. Jag får ofta skit för att jag är så kort, för ”tjock” eller för ”smal”. Man lär sig stänga av all kritik tillslut och inte ta det personligt. Det går in i ena örat och ut i andra, men det är klart att i längden så sätter det sina spår och man blir överdrivet självkritisk. Samtidigt är det någonting man får räkna med innan man börjar. Det är klienternas jobb att bedöma vad de vill ha och inte ha och det gick vi med på innan spelet började.

Ensamheten när man jobbar mycket tycker jag är ganska jobbig. Man reser själv, bor på hotell själv och får klara sig själv vilket jag som är världens mest sällskapssjuka tycker är jobbigt. Det mest tråkigaste för mig är att jag ofta känner att jag inte gör någon nytta i mitt jobb och att det är ganska orättvist att tjäna pengar på hur man ser ut. I princip allt har med tur att göra, vi behöver ingen utbildning och det känns ofta alldeles för ytligt för min smak. Att springa på 10 castingar per dag och varken ha tid för att vila eller äta men samtidigt se superfräsch ut är inte så roligt heller. Tyvärr överväger för det mesta nackdelarna det positiva i branschen.

Hur går det egentligen till på castingar, hur får man det där jobbet? Osv

- Innan man blir vald för ett jobb så måste man oftast gå på castingar om man inte blivit direktbokad för jobbet. Det är olika hur många castingar man har på en dag men det brukar variera från fem till elva stycken ungefär. Man får en karta och en driver eller ett metrokort, sedan får man leta sig fram till platsen där castingen äger rum på egen hand.

Det är oftast ett väldigt stressigt schema för att hinna med alla castingar, man springer runt i värmen med sin tunga bok och ett par höga klackar men ska samtidigt se snygg och fräsch ut. Det är oftast många tjejer på samma casting så det gäller att verkligen sticka ut och visa att just jag passar till detta jobbet.
Ofta står man i kö under en ganska lång tid, sedan får man gå fram till kunderna, visa sin bok, ibland får man gå fram och tillbaka, kanske spela lite skådespel framför kameran, ta polaroider och har man tur får man prova lite kläder.

När castingen är över väljer klienterna oftast ut ett dussin de ska välja mellan. Detta kallas option. Efter optionen får man tillslut reda på om man blev ”den lyckliga utvalda” eller ej. Så jobbet innan man får själva jobbet kan vara ganska svårt. Under en vecka har man kanske sammanlagt varit på ca 30 till 40 castingar och man ska bli glad om man fått bara tre av de jobben.

Foto: Liza Berggren

Hur är konkurrensen tjejerna emellan? Blir det mycket bråk och svartsjukedrama?

- Självklart konkurerar man med alla sina modellkompisar eftersom alla för det mesta vill ha samma och så många jobb som möjligt för sig själva. Och självklart är det mycket svartsjuka i branschen. Samtidigt är det så att det finns ju olika ”typer” av modeller som får olika typer av jobb.
Jag är tex inte särskilt populär som fashionmodell pga av min längd och mitt ”lilla puttiga utseende”.

Jag gör mest beauty och kommersiellt medan de flesta andra jagar fashionjobb, så jag brukar gå hem ganska bra hos andra modeller och får ofta slippa dramat och konkurensen som tur är hehe. Men klart, det är fruktansvärt mycket mer drama och svartsjuka i denna branschen om man jämför med andra branscher.

Är modellbranschen lika glamourös som många tror? Är det mycket droger och kroppsfixeringar?

- NEJ, det är inte alltid så glamouröst! Inte till en början i alla fall. För det första så lever man inte särskilt glammit. Ofta får flera modeller dela en liten modellägenhet (som en studentlägenhet ungefär), dela på en liten dusch och bråka om vem som ska sova i sängen eller soffan. Om man inte fixar lägenhet själv såklart.

I början är det ofta svårt att tjäna pengar då man kanske inte får så mycket jobb. Under min första period i Milano tjänade jag inte ett öre på det jag gjorde. Klart att man får gå på glamourösa fester och blir behandlad som en liten prinsessa ibland. Men det ska ganska mycket till innan det riktiga glamourösa börjar.

Kroppsfixering är det ja, man måste hålla sig i fit eftersom det är en del av jobbet, det går ibland till överdrift hos många modeller och många är onaturligt smala tyvärr. Droger är det väl nästan överallt och även i denna branschen men samtidigt är det något man får välja själv. Det är inte så att alla modeller har anorexia och är pundare som många påstår. Men man får hålla sig i skinnet om man inte vill hamna där, tex välja vilka man ska och inte ska umgås med.

Ryan Garrison var och hälsade på i Gonkyburg.
Gjorde spontant en video intervju i all sin enkelhet.

Video: VEGA

….Namn Daniel Svensson
….Född 1975
….Bor Oskarshamn
….Arbete Deltid Oskarshamns–Tidningen
….Kamerahus Canon EOS 1D Mark III
….Webbplats http://fotografdaniel.blogspot.com

Hej Daniel!
Först och främst vill jag säga ett Stort Grattis till din seger i Årets Bild 2009 – Sport Action och höra lite om när/hur du fick intresset för fotografering?

- Svårt att sätta ett datum på. Men jag tror att det började så smått när jag var och åkte skidor 1996. Jag besökte ett gäng kompisar från Oskarshamn som gjorde skidsäsong i Italien. Där var det en kille som hade med sig en Canon EOS 5 tror jag det var, och tog fina bilder i backen. Här började nog mitt fotointresse att födas. Efter det så gick jag några kvällskurser i svartitt foto och mörkrumsteknik. Det var magiskt att se sina bilder växa fram i framkallningsbaden. Kort efter det köpte jag min första digitala systemkamera, en Canon EOS D30. Sen har det bara blivit mer och mer foto. I början var det ju bara en hobby. Men nu, sedan drygt tre år, så är det mitt yrke.
Och jag älskar det.

Berätta lite om en vanlig arbetsdag på Oskarshamns–Tidningen.

- Jag jobbar mestadels kvällar, så jag kommer in vid tvåtiden på redaktionen. Chefen ger mig en snabb info om vad det ligger för jobb under eftermiddagen/kvällen. Sen blir det att ta fram utrustningen och se så allt är okej, och laddat.

På de flesta jobben vi gör är vi två personer, alltså en reporter och en fotograf. Det är ett skönt sätt att jobba så tycker jag. Då kan man bolla lite idéer mellan varandra under tiden man är på det specifika knäcket. Oftast får vi veta innan vad det är tänkt för utrymme till ”jobbet” vad gäller bilder och textlängd, då blir man effektivare. Men det finns också utrymme för att omvärdera om man märker att det blir bättre än vad man trott från början.

Nu för tiden, i och med det snabba informationsflödet, ska vi försöka göra klart bilderna så fort som möjligt. Dels så de kan läggas upp på tidningens webbplats för att nå ut med nyheter snabbt och dels för att mycket av vårt material redigeras på dagen nu istället för som förr på kvällen.
Innan var det väl mer att man tog in allt material för en dag/kväll och sedan gjorde alla bilderna klara efteråt. Men så funkar det inte längre, nu är det snabba ryck som gäller.

Foto: Daniel Svensson

I bland händer det att vi får skicka bilder från andra ställen än redaktionen. Då tar jag med datorn (en Mac Book Pro). Som till exempel när vi bevakar stadens hockeylag på bortamatcher. Då kan man sitta i till exempel Karlskoga, Borås eller Malmö och skicka med hjälp av mobilt bredband.
Det har blivit väldigt smidigt att jobba ”borta” nu för tiden i och med detta. Vi sitter även i bilen och skickar om det är brådis.

Var hämtar du inspiration och influenser till din fotografering?

- Oj! Ja det kommer från alla möjliga håll. Jag är lite av en bildknarkare skulle jag vilja säga. Jag gillar att kolla på bilder. På min blogg har jag några favoritlänkar till andra fotografers bloggar. Varje dag sitter jag och skummar igenom dom, som din VEGA-blogg till exempel, som jag tycker är kanon.
Sen finns ju många duktiga utländska fotografer som inspirerar så klart, som David Tejada, Chase Jarvis, Strobist, Vincent Laforet och Zack Arias är alla vansinnigt duktiga fotografer. Jag fascineras av fotografer som använder speedlights-blixtar och får till ett fylligt och härligt ljus på olika sätt. Det är så jag har kommit att jobba lite grann, när tid och möjligheter ges.
Jag läser även tidningar som Kamera & Bild och Fotosidans Magasin som jag tycker om att bläddra i. Där i står det mycket gutt, som vi säger i Oskarshamn.

FOTO: Brun Janby

Berätta lite om din Årets Bild 2009 – Sport Action.

- Jag och en sportreporter var tre veckor på OS i Peking för Oskarshamns-Tidningens räkning.
Dock hade inte jag någon foto-ackreditering, vilket jag visste innan vi åkte, så jag höll inte på att få se någon OS-idrott live över huvud taget. Men så hörde jag av svenska fans vi träffade att det fanns biljetter att köpa bland annat utanför nationalarenan ”Fågelboet” och vattenkuben. Så dit gick jag. Där stod det flera hundra kineser och krängde biljetter – till ett dyrare pris än ordinarie såklart. Jag ville helst ha biljetter till friidrotten i allmänhet och Susanna Kallur i synnerhet. För var det någon svensk idrottare jag ville se i action på ett OS så var det hon. Jag stod i valet och kvalet om jag skulle köpa biljetter till Kallurs semifinal senare på kvällen eller om jag skulle vänta tills finalpasset någon dag senare. Dit förväntade jag mig att hon skulle ta sig ganska enkelt.

Jag stannade ganska många kineser innan jag hittade en kille som hade en biljett till friidrottspasset. Jag tog det säkra före det osäkra och köpte en biljett till seminifinalen. Biljetten kostade cirka 700 Kr. Välspenderade pengar skulle det visa sig. Platsen på läktaren var på översta etage var ganska nära starten, så jag hade något av ett fågelperspektiv där ifrån. På uppvärmningen såg Sanna ut att trivas och jag tog en del bilder med min Canon 1D MkIIn med 70-200/2.8 under tiden.

Innan starten hade gått tänkte jag först få en bildsekvens på henne där hon skulle springa bort mot målet. Men istället snubblade hon över första häcken. Samtidigt som kameran smattrade för fullt hörde jag mig själv svära.
Tänk att hennes troligtvis värsta OS-minne skulle bli min lycka.
Så det kan bli ibland…

Årets Sport Action:
Foto: Daniel Svensson, Oskarshamns-tidningen

Juryns Motivering
Vi hade så höga förväntningar, vi ville så mycket, vi ville så gärna, vi gav allt men kom inte ända fram. Sanna Kallurs fall vid första häcken i semifinalen i Peking blir också en symbolbild för Sveriges prestationer i OS 2008.

Bildtext
Sanna Kallur har precis snubblat över första häcken i semifinalen under OS i Peking.